learning by doing
I vintras fick jag någon lindrig version av benhinneinflammation efter att jag började springa. Vilade ett tag men varje gång jag försökte springa fick jag ont. Bestämde mig för att köpa nya löparskor och hoppas att det blir bättre. Köpte dem i januari och har sedan dess endast haft dem på gymmet och tagit det lugnt med löpningen. Men nu så bestämde jag mig för att börja använda dem ute. Om jag ska ta mig runt tjejmilen i september är det dags att börja på allvar nu. Sagt och gjort, tog mig ut på en runda tidigare idag och kan konstatera detta:
1. Att springa ute i solen när det är +22 och man är känslig för värme (ingen skugga här inte) + att folk klipper gräset och pollen är förjävlig, speciellt björken. Kill me now! Varför får jag för mig att det är en bra idé?
2. Jag får lätt håll även om jag väntar med träningen till två timmar efter att jag har ätit. Därför får jag för mig att jag ska springa innan frukost. Istället för håll har jag noll energi och får i princip släpa mig fram. Men ändå ska jag envisas med att springa innan frukost då och då. Varfööör?
Det verkar helt enkelt som att jag inte är en sån person som lär sig av sina misstag. Det positiva är i alla fall att jag inte fick ont i benhinnorna idag! Men jag får nog återkomma när jag lär mig vilken tid på dygnet som är bäst för löprundor. Nu ska jag nämligen dyka ner i mikrobiologiboken. Tenta på fredag. Tjingeling!