Anna Jensen

Vi har gått rakt in i väggen med den där jävla c-uppsatsen. Fram tills nu har allt flutit på ganska bra. Visst, vi har fått ändra vårt syfte, gjort om litteratursökningen och rättat till delar som inte riktigt fungerar. Men så ska det vara så det är ingen big deal. Även fast vi "gjort fel" har vi alltid vetat hur vi ska gå vidare och vad vi ska göra annorlunda. Innan vi åkte till Swansea hade vi en handledarträff och vi fick väldigt bra respons på vår uppsats och vi kände att vi för en gångs skull låg i fas med vår planering. Men sen åkte vi iväg och vi fick inget gjort på en vecka. När vi kom hem var både jag och Linnéa sjuka och efter det har vi haft svårt att komma igång med skrivandet igen. Vi gjorde ändringar på det vi fått kritik på men sen när vi skulle gå vidare så stod vi helt mållösa. Det känns som att vi inte har någon aning om vad vi håller på med och jag och Linnéa spenderade en hel eftermiddag med att sitta och stirra på datorn utan att komma någonstans. Var nära på att börja gråta och jag känner att jag verkligen HATAR det här! Till slut gav vi upp och bestämde att det inte var någon idé att försöka komma vidare på egen hand. Idag har vi nämligen handledarträff igen och vi hoppas att vi kan få lite tips och idéer på hur vi ska komma vidare. Usch och fy och blä på dig dumma uppsats! Hur ska jag stå ut med dig i två månader till?


Nej, nu ska jag försöka rycka upp mig. Har faktiskt gjort lite annat än att bråka med c-uppsatsen den senaste tiden. I förra veckan träffades ett gäng från klassen för att äta middag tillsammans och tagga inför praktiken som börjar nästa vecka. Eftersom vi inte har några föreläsningar den här terminen så ses man nästan aldrig och det var skönt att komma ut och umgås lite och koppla bort studierna, fast det blev en hel del prat om just uppsatsskrivande och praktik. Trevligt hade vi i alla fall och maten var supergod!