merhaba Bodrum
När jag och Linnéa först började prata om att boka en sista minuten resa så sa jag att jag gärna ville åka till Bodrum. När jag flyttade därifrån för snart 3 år sedan (hjälp vad tiden går fort!) så sa jag att jag skulle komma tillbaka någon gång. Jag hade precis lyckats övertala Linnéa till att åka dit när terrorattacken på flygplatsen i Istanbul hände. Efter det var hon inte lika taggad på att åka till Turkiet och jag förstår henne. När vi istället valde att boka resa till Kos så föreslog jag att vi kunde ta färjan över till Bodrum en dag om vi hade tid. Sagt och gjort! Mitt i veckan tyckte vi att det var dags att ta en paus från stranden och åka över till grannlandet.
Resan som skulle ta 35 minuter tog drygt en timme och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Jag var nervös nästan hela resan och jag kunde inte riktigt förstå att jag faktiskt var på väg tillbaka till en stad som jag en gång kallade mitt hem.
Resan som skulle ta 35 minuter tog drygt en timme och det kändes som att vi aldrig skulle komma fram. Jag var nervös nästan hela resan och jag kunde inte riktigt förstå att jag faktiskt var på väg tillbaka till en stad som jag en gång kallade mitt hem.
Men så kom vi äntligen fram och det kändes som att jag hade vart borta från Bodrum i en vecka, allt var precis som vanligt. Den sjuka värmen och alla hetsiga försäljare, tusan vad jag saknar det!
Eftersom vi bara skulle vara där i några timmar så bestämde vi (eller snarare jag) att det var bäst att hålla sig inne i stan. Hade vi haft längre tid på oss hade jag gärna åkt ut till Gümbet och Bitez men nu fick vi vara turistiga inne i stan istället. Vi gick upp och ner längst "shopping gatan" där jag gått så många gånger tidigare. Vi tittade runt i butiker och jag insåg att jag fortfarande inte har något tålamod för att pruta och tjafsa med försäljare. Jag tror att jag gick runt med ett fånigt leende hela tiden för det kändes så overkligt att vara tillbaka!
Jag tog med Linnéa till Bodrums bästa kebabställe för ja, är man i Turkiet så måste man äta kebab! Nu tror jag att hon äntligen förstår varför jag inte äter kebab i Sverige längre, det är inte alls samma sak!
Sen blev det naturligtvis ett stopp på mitt favvo-Starbucks! Tänk vad mycket tid och pengar jag har spenderat där. Men helt klart värt det!
Efter lite shopping (jag fick ÄNTLIGEN köpa mina ljuslyktor som jag tjatat om i 3 år) så vandrade vi runt i hamnen innan det var dags att ta färjan tillbaka till Kos. Tack för den här gången Bodrum, vi ses en annan gång!