Anna Jensen

True friends are never apart. Maybe in distance, but not in heart

USA - Livet i Atlanta Permalink3
15:57

Igår skypade jag med bästaste vän! Hon är saknad, riktigt saknad! Hon har funnits vid min sida som en syster i över 18 år och jag har funderat på om det här är rekord på hur länge vi vart ifrån varandra. Jag vet faktiskt inte. När man bor i samma land räknar man inte tiden på samma sätt som jag gör nu. Då kan man bara bestämma att man ska ses i helgen och så mycket mer än så är det inte. Nu är det mer "ska vi skypa i helgen?" och det är inte alls lika kul. Så en fet bamsekram och en blöt puss till dig Prillan! Och eftersom du klagade på att jag lägger ut så lite bilder här i bloggen så tänkte jag bjuda på några best of A&P! Gamla som nya, vet att du kommer att älska dem! (Behöver ju inte säga att det mest är dina bilder, höhö!)

















Daylight Saving

USA - Livet i Atlanta Permalink0
20:43

Värdfamiljen har hittat tillbaka (de dök upp sent igår kväll) och allt har återvänt till det normala. Känns lite konstigt att inte vara ensam längre. Jag har alltid trivts med att vara ensam och jag är en sån människa som blir galen om jag har folk omkring mig hela tiden. Naturligtvis är det bara skönt att vara själv när man väljer att vara själv och inte när man känner sig ensam och ledsen. Ni förstår nog vad jag menar.

Inatt ställer vi om klockorna här i usa, eller ja i alla fall de flesta delstater. Alltså kommer det "bara" att skilja fem timmar mellan mig och Sverige, fram till ni ställer om klockorna om några veckor. Så ni inte blir förvirrade och tror att jag skriver fel klockslag i inläggen.

Två månader

USA - Livet i Atlanta Permalink0
12:07

För exakt två månader stod jag med mina väskor på Newark och väntade på bussen som skulle ta mig och en massa andra au pairer till Hilton Hasbrouck Heights och Au Pair Care Academy. Vi var trötta, äckliga och något irriterande på fransmännen som skulle ta kort på allt och alla. Men samtidigt var vi glada och nervösa över att vara framme.

Två månader som gått otroligt fort och otroligt långsamt på samma gång. Jag funderar på vad som kan ha hänt hemma på två månader. Det känns som att tiden där står still så när jag återvänder till Sverige kommer allt att vara precis som när jag lämnade det. Men nej, så kommer det nog inte att vara.
Till top