Anna Jensen

Min matchningsprocess

USA - Matchningsprocessen Permalink1
Eftersom jag inte finns kvar på au pair care's hemsida längre så kan inga nya familjer ta kontakt med mig. Därför tänkte jag skriva ihop ett inlägg om alla mina matchningar. (Jag gör allt för att slippa plugga!) Min matchningsprocess tog hela fyra månader men det är under de sista tre veckorna som det verkligen hände något.




Match #1 - Min första match fick jag ca en vecka efter att jag blivit godkänd av APC. Jag blev lite chockad eftersom jag vid det tillfället inte hade körkort. Därför hade jag inte trott att någon familj skulle vara intresserad.

Familjen bodde i Short Hills, New Jersey, och redan från början kände jag att det här inte skulle bli min familj. Allting verkade så rörigt. Föräldrarna hade sammanlagt fem barn men de hade inga barn tillsammans. Mamman sökte en au pair till sina barn, tvillingar på 7 år, och man skulle inte ha ansvar för pappans barn.

Även om det inte kändes rätt så ville jag prata med mamman, för att få lite erfarenhet. Efter att ha väntat i över en timme så ringde hon och vi pratade i ca 5 min. Hon berättade bara om familjen och barnen och sen sa hon "jag skickar schema och bilder så får du säga vad du tycker". Hon var jättestressad och höll på med annat samtidigt. Jag fick aldrig chansen att ställa några frågor så när hon lagt på så satt jag där som ett frågetecken. Men hon skickade mail med schema och sa igen att jag skulle höra av mig. Jag mailade tillbaka men fick inget svar. Efter några dagar skickade jag ett till mail med några frågor men även då fick jag inget svar. Så jag antar att de letade vidare.



Efter match #1 (som var i slutet på juli) hände ingenting. Till en början var jag lugn som en filbunke. Min uppkörning var i mitten av september och jag tänkte att ingenting skulle hända innan dess. Men efter att jag tagit körkort så ekade fortfarande mailen tom. Jag började planerat att börja plugga till våren men jag ville inte ta bort min profil. Det här var ju en dröm som jag haft i flera år! Men jag började ställa in mig på att det trots allt inte skulle bli något USA för mig. Men så helt plötsligt, när jag inte hört något på tre månader så började hjulet rulla framåt, helt utan anledning. 
 


Match #2 - När jag var på besök hos min syster och satt vid min halvknäppa minidator så loggas jag, av någon anledning, in på gmail (alltså min aupair-mail). Datorn hänger sig och jag blir mest irriterad. När den fungerar igen blir jag helt paff - en ny match! Helt paralyserad går jag ut i köket och säga "Emelie, jag har fått en match!" Den här familjen bodde i Guntersville, Alabama och hade tre barn (6, 8, 9). Familjen verkade jättetrevlig och vi pratade ca 30 min på skype. Jag fick se hela familjen, huset och bilarna. jag fick känslan av att de ville att jag skulle komma dit och att jag skulle höra av mig när jag bestämt mig. Allt kändes så bra och jag ville verkligen åka dit. Men när jag mailade fick jag inget svar och efter att inte hört något på en vecka förstod jag att de valt att leta vidare.



Match #3 - En vecka efter match #2 fick jag mail av en kvinna som jobbar på APC. Hon skrev att hon hade en eventuell värdfamilj (i Raleigh, North Carolina) och hon skickade med deras brev och frågade om jag var intresserad av att prata med dem. Familjen hade tå döttrar (2, 4) Jag kände att det var något fel eftersom vi blev ihop parade av någon annan. Men jag sa att jag kunde tänka mig att prata med dem. Kvinnan på APC "la till" mamman i konversationen, vilket jag bara skrattade åt. Vad var det för människa som inte kunde maila själv? Jag fick se deras profil på APR och jag blev nästan lite rädd. Det kändes som en sån familj som kunde skicka sin  5-åriga dotter till en skönhetstävling! Enligt mamman så höll sig pappan mest för sig själv. Än en gång kände jag att det här var helt fel familj men jag ville ändå prata med dem. Men mamman svarade aldrig på mailet och efter en dag var deras profil borta från mitt APR.



Match #4 - Efter en vecka till fick jag match #4. Min värdfamilj! En ensamstående mamma med två barn (10, 12) i Smyrna, Georgia. Redan från början kändes allt så bra och vi pratade länge i telefonen och jag ställde alla mina frågor. (Jag ska skriva mer om familjen i ett annat inlägg.) Efter att vi pratat skickade jag mail och sa att jag tycket att allt kändes bra. Jag fick svar av mamman att hon också tyckte att det kändes bra och att hon ville prata igen. Efter någon dag skickade jag mail igen och fick då svar att hon pratade med några andra au pairer men att hon fortfarande tyckte mycket om mig. Fyra dagar efter vårt första samtal ringde hon igen och då bestämde vi oss för att matcha.



Match #5 - När jag väntade på svar från match #4 fick jag en ny match, en familj i Larchmont, New York. Den här familjen hade tre barn (11, 14, 16). Jag kände att det inte var den perfekta familjen för mig eftersom barnen var så gamla. Men de hade ett långt och fint brev och de verkade trevliga. Jag skickade ett mail om att jag ville prata med dem. Dagen efter att jag matchat med min värdfamilj fick jag svar att de också ville prata. Jag fick skicka ett mail och säga att jag redan hade matchat med någon annan. Jag önskade dem lycka till med att hitta en au pair och till min förvåning fick jag svar. Mamman tackade för att jag hört av mig och hon önskade mig lycka till med min värdfamilj.





Det var alltså min matchningsprocess. Jag fick min första match den 30 juli och min andra match den 1 november. Sen tog det mindre än tre veckor tills jag bestämde mig för att matcha med min värdfamilj. Jag vet inte varför jag fick så många matchningar nu på slutet. Av någon anledning fick familjerna helt enkelt upp ögonen för mig. Kanske är det för att många åker antingen under/efter sommaren eller vid årsskiftet.

Tips till er som är i matchningsprocessen nu eller vill åka som au pair: ge aldrig upp! Om du blivit godkänd av din organisation så betyder det att du är en passade person för att åka som au pair. Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Men allt löser sig! Var öppen för alla familjer! Även om det inte känns perfekt så får du alltid mer erfarenhet. Att prata engelska med en familj är ju ingenting man gör varje dag.

Jag skulle för allt i världen aldrig vilja göra om matchningsprocessen. Att inte veta vad som ska hända: kommer jag att åka, när åker jag, vart åker jag? Det är väldigt påfrestande samtidigt som det är roligt att få kontakt med alla möjliga typer av familjer i USA. Ingen är den andre lik. Men man är helt maktlös utan man kan bara vänta på att någon ska höra av sig.

En annan ska som är väldigt viktig (som även min värdmamma påpekade): gör en video! Den behöver inte vara proffsig, tro mig. Bara familjen får se hur du ser ut och får höra dig prata. Min värdmamma sa att hon inte ens tittade på au pairer som inte hade lagt upp någon video. Dem valde hon bort direkt. Så även om det känns töntigt att sitta och prata med en kamera: gör det! Den behöver inte vara lång. Bara du pratar och visar upp dig själv.
Till top